För några år sen började jag och Viktoria den här bloggen. Då fanns bara Pike och Siri.
Viktoria och jag fann varandra i ca 10-11 års åldern
då vi båda fick hund och livet kretsade kring dessa två. Siri som gjorde utfall åt andra hundar och Pike som var ett
nervvrak och sökte varken kontakt med människor eller hundar. Och vi två, vi kunde inget om hund, men oj vilken tid vi la ner på dessa hundar,
som dom va älskade.
Nästintill varje dag sågs vi under flera år. Och Pike och siri två hundar i relativt samma ålder och dessutom tikar klickade direkt.
Efter ett tag kom även Lipton in i bilden. En rottis som va glad i allt och alla.
När jag 17 år bestämde jag mig för att skaffa min första tävlingshund, en brukshund. Det skulle absolut inte komma in en till hund i huset. Jag kom med argumentet: men jag fyller ändå 18 i höst.
jag blev förvarnad, jag läste på och de flesta va negativa
när de fick höra mitt val. Varför just Vit hedehund. Stressade, nervösa mentalt ostabila hundar.
Ett stort problem inom rasen är den mentala biten enligt mig. Men de visste jag inte på samma sätt då.
Efter en tid kom min efterlängtage Zews in i bilden och jag kom på riktigt in i hundsportvärden.
En hund som jag förstått att jag aldrig mer kommer att få igen.
Kort därefter gick Lipton bort pga tumör.
Sen kom Hulken in.
Kort därefter fick gamla Siri då 11 år gammal somna in. Och nu finns gamla Pike på 10 år och två unghundar. Nu förtiden skriver
bara jag här mestadels om Zews träning. Viktoria far på annat håll!
Bloggen va Pikes och Siris och därför tänker jag inte skriva här mer och bloggen kommer låsas inom ett tag!
Utan vill ni följa oss i vår träning kan ni gå in på https://zewswss.wordpress.com/
Där kommer jag uppdatera (förhoppningsvis 😉 ) lite oftare!